Kvinnodagen med fördröjning

Publicerad 10.03.2016 kl. 19:58

Facebookflödet fylls av rosor och tulpaner. Kastar en blick i kalendern för att kolla om det redan är den 14 februari. Nej visst, det är den 8 mars. 

Kvinnodagen instiftades för över hundra år sedan för att uppmärksamma förtrycket av kvinnor. Inte för att kvinnor skulle uppvaktas med blommor och presenter, få fotmassage eller whatever.

Att önska någon glad kvinnodag och ge en bukett tulpaner är lika knasigt som att säga "hoppas du har en trevlig dag till minne av förintelsens offer" och sträcka fram en ros. Eller som att gå till ett ålderdomshem och säga att idag är det världsdagen för våld och övergrepp mot äldre, så trevligt eller hur, här har du en ask choklad. Eller ringa på hos en kompis som rasifieras och glatt säga "glad avskaffande-av-all-rasdiskriminering-dag, hurra hurra". Eller.. Ja, ni fattar. 

Kvinnodagen är alltså inget man firar. Man firar födelsedagar, jul och eid al-fitr. Man firar inte att kvinnor misshandlas, mördas och våldtas av män. Man firar inte att kvinnor blir fattigpensionärer eller att män under sitt arbetsliv tjänar ihop till en Stockholmslägenhet mer än kvinnor. 

Man firar inte att kvinnor könsstympas. Inte heller att kvinnor får syra slängt i sitt ansikte för att de utövat sin självbestämmanderätt. Man firar inte att kvinnor inte har tillgång till abort eller preventivmedel, att kvinnor inte får bestämma om sina egna kroppar. 

Man firar inte att flickor inte kan gå till skolan för att de har mens, att flickor inte får utbilda sig eller att kvinnligt dominerade yrken är lågavlönade. Man firar inte att kvinnors och flickors kroppar objektifieras. 

Man firar inte att kvinnor på flykt utsätts för sexuella övergrepp. Man firar inte att rasiferade kvinnor utsätts för dubbelt förtryck. Man firar inte att kvinnor inte fritt får bestämma över sin klädsel, oavsett om det gäller att klä av sig eller på sig. 

Man firar inte att alla kvinnor inte får kalla sig kvinnor enligt socialt konstuerade normer. Man firar inte att kvinnor tar det största ansvaret för barn och hushåll, att nästan hundra procent av närståendevårdarna är kvinnor eller att kvinnor får ta ansvaret för både mäns och kvinnors reproduktion. 

Man firar inte fötryck. Man firar inte en dag som finns till för att uppmärksamma förtryck. 

Det är någon som tjänar på att kvinnodagen kommersialiseras. Det är någon som tjänar på att reklamskyltar förses med texten "naistenpäivä". Men det är definitivt inte kvinnorna. 

Astrid 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:

Astrid, 24 år, pluggar juridik och är bosatt i Åbo. Brinner för feminism, har åsikter om det mesta och tror på att en trivsam vardag skapar ett trivsamt liv. Det beskriver mig bakom bloggen ganska bra.

Vill någon kommentera kan ni klicka på inläggets rubrik och sedan knappa in önskad hälsning i kommentarsfältet.

Välkomna!

Senaste kommentarer

17.11, 10:38Inte alla män av Sextrakasserad man
31.03, 08:07Hopplösheten av Mima
21.03, 21:21Feministlistan av ----
20.03, 00:04Listigt av Nanó
19.03, 01:09Listigt av julia