#prayforourworld

Publicerad 15.11.2015 kl. 13:34

Flödet fylls av profilbilder i trikolorens färger. Av fredssymboler och eiffeltorn. Flödet fylls av sorg och oro över vad som har hänt. 

Det är fint tycker jag, att det bildas en gemenskap kring det fruktansvärda. Många kloka ord och tankar kryper fram och får tummen upp. Ändå känner jag ett motstånd. 

Det är väldigt, väldigt mänskligt att det som är nära känns mest verkligt. Det som kommer nära geografiskt kryper också nära ens innersta, rör upp känslor som det avlägsna håller stågna. Samtidigt borde all mänsklig tragedi stå oss nära, eftersom det är fråga om just mänskliga tragedier som alltid framkallas sorg och saknad oberoende av var i världen det sker. 

Därför undrar jag, varför finns inga syriska flaggor i mitt flöde? Varför flaggar ingen för dem som brutalt mördats i Libanon, Afghanistan och Irak? Varför kallas människor från Somalia välfärdsflyktingar trots att de hela tiden fruktar för terrordåd likt det i Paris? Varför tar vi oss inte ens tiden att läsa alla artiklar om människorna som godtyckligt dödas i andra delar av världen, än mindre tända ett ljus för liven som släckts? Varför tror vi oss vara försvarare av människovärdet och människolivet, när vi gång på gång visar att allas liv inte är lika mycket värda? 

Min avsikt är inte att förminska händelserna i Paris, men jag frågar mig varför vi väljer att förminska andras olycka, andras fruktan, andras människovärde. 

Jag känner också ett motstånd när jag ser hur människor med onda avsikter använder terrordåden i Paris för att sprida sitt eget hat. Det gör mig rädd om något. Jag får ont i magen när jag ser hur IS och de som flytt IS blandas ihop, när jag ser islamofobin sprida sig som en löpeld. 

Det är hatet som är fienden. Hatet drev Breivik i Norge, mannen i Trollhättan och terroristerna i Paris. Vem man hatar och vad man hatar kan se olika ut, men hatet är gemensamt för dem alla. 

Jag har alltid tagit freden och tryggheten för given. Efter det senaste årets attacker mot flyktingförläggningar, efter rasistiska hatbrott och efter terrordåden i Paris har jag börjat ifrågasätta tanken. Vem är säker längre

#prayforourworld

Astrid

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver?
Tack för att du satte ord på mina tankar.
(det är förresten jag som var fladdermusen där på halloweenfesten för några veckor sen)
ett ritstift i din rumpa15.11.15 kl. 20:18
#PrayForOurWorld #JustPray #PrayForOurPlanet #PrayForBrokenSouls jag skulle kunna fortsätta i en evighet. Bra inlägg!
Mimas Hälsa&Skönhet18.11.15 kl. 04:45

Astrid, 24 år, pluggar juridik och är bosatt i Åbo. Brinner för feminism, har åsikter om det mesta och tror på att en trivsam vardag skapar ett trivsamt liv. Det beskriver mig bakom bloggen ganska bra.

Vill någon kommentera kan ni klicka på inläggets rubrik och sedan knappa in önskad hälsning i kommentarsfältet.

Välkomna!

Senaste kommentarer

31.03, 08:07Hopplösheten av Mima
21.03, 21:21Feministlistan av ----
20.03, 00:04Listigt av Nanó
19.03, 01:09Listigt av julia