Välgörenhet och välfärd

Publicerad 25.10.2015 kl. 19:13

Barnen med de stora ögonen och utmärglade kropparna. Den sönderslagna kvinnan som flyr sitt hem med ett barn i var hand. Kroppar som drabbats bröstcancer. Den unga människan som lever för nästa rus. Mannen på gatan som har samlat sitt liv i en plastpåse. Den berusade kvinnan som springer ut på gatan mitt framför alla bilar. De cancersjuka barnen. Tonåringarna som stänger in sig i parallella världar. Människor i båtar på medelhavet.

I ett välgörenhetssamhälle är de alla konkurrenter. Vem får flest hjärtan att blöda, vem är det mest synd om? Vem har själv orsakat sitt öde och förverkat sin rätt till medkänsla? Vilken misär orkar människor se innan de blundar för verkligheten och sluter sig i sin bubbla?

Jag tror inte på att individen kan göra det som är bäst för kollektivet. Jag tror inte på människors förmåga att inte bara tänka utan också agera. Jag tror inte att enskilda människor kan kanalisera sina insatser så att resurserna fördelas i proportion till behov och jag tror inte ens att alla människor är goda.

Och det är därför jag vill ha ett välfärdssamhälle. Jag vill hellre ha strukturer som upprätthåller en välfärd för alla än välgörenhet som riktas till några utvalda få. Jag vill hellre ha ett system som styrs av klara regler än godtyckliga insatser som är beroende av enskilda människors förmåga till empati. Jag vill inte leva i ett samhälle där någon människas utsatthet blir ett verktyg för någons självgodhet.

Astrid

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver?
Hej! Har en liten fråga som du gärna får kommentera, angående självständighetsbalen, som förvisso var för en vecka sedan. Li Andersson valde att inte delta i tillställningen, trots att hon var inbjuden till festen där man hedrar landet Finland och veteranerna för deras insats. I tidningen uppgav hon, att hon inte vill dit och "framhäva sig själv ", ville troligen framstå som osjälvisk. Jag anser dock att detta var ett ännu mer själviskt förfarande, eftersom det säkerligen är många som hade önskat att bli inbjudna, men inte fått denna chans, och någon kölista för gäster finns ju inte. Vad anser du om detta? Är det något som hänger ihop med typisk vänsterideologi?
S.R14.12.15 kl. 14:29
Hej S.R! Ursäkta sent svar på din kommentar, har inte hängt på bloggen så mycket den senaste tiden. Om jag minns rätt motiverade Li Andersson sin utevaro med att hon inte ville bli reducerad till sitt utseende, något som kvinnor de facto blir under tillställningen. Det tycker jag är en alldeles godtagbar orsak till att inte gå på balen, och en spark i magen på patriarkatet. Livet blir väldigt besvärligt om man aldrig får tacka nej till något för att andra vill ha det. Att säga att det är själviskt att tacka nej till en inbjudan är ett resonemang jag inte riktigt förstår. Om hon hade gått på balen hade ju ingen annan fått gå ändå (förutom hennes potentiella plus one). Situationen för resten av världen förblev alltså densamma oavsett om hon gick eller inte. Jag föreslår att du nästa år drar ett streck för varje vänsterpolitiker som skakar tass med presidentparet och sedan jämför antalet med hur många vänsterpolitiker som sitter i riksdagen. Sedan kan du själv avgöra om det är typiskt eller inte för vänstern att tacka nej till balen. //Astrid
25.01.16 14:38

Astrid, 24 år, pluggar juridik och är bosatt i Åbo. Brinner för feminism, har åsikter om det mesta och tror på att en trivsam vardag skapar ett trivsamt liv. Det beskriver mig bakom bloggen ganska bra.

Vill någon kommentera kan ni klicka på inläggets rubrik och sedan knappa in önskad hälsning i kommentarsfältet.

Välkomna!

Senaste kommentarer

31.03, 08:07Hopplösheten av Mima
21.03, 21:21Feministlistan av ----
20.03, 00:04Listigt av Nanó
19.03, 01:09Listigt av julia