Historien skrivs i detta nu

Publicerad 04.09.2015 kl. 10:40

Den unga tjejen sitter någonstans på en grekisk ö och väntar på mat och vatten från någon lokal hjälporganisation. Hon ser ut att vara i min ålder.
"Det finns ingenting i Damaskus nu. Allt är bombat. Allt." 

Jag sitter vid mitt skrivbord i min trivsamma lägenhet. Solen lyser in genom fönstret och jag har nyss ätit frukost. Jag njuter av stillheten och lugnet, snart ska jag fortsätta plugga. 

Den enda skillnaden mellan oss är att hon föddes i Syrien och jag i Finland. Den enda skillnaden mellan oss är att jag föddes i rätt tid, på rätt plats. Den enda skillnaden mellan oss är att jag drog den vinnande lotten, av ren slumpmässighet och tur.  

Jag har inte gjort något för att förtjäna min trygghet. Hon har inte gjort något för att förtjäna sin olycka. Hon kunde vara jag och jag kunde vara hon, förstår ni, det är inte som att du och jag och vi alla skulle ha rätt att välja att du och du och du får leva, du och du och du ska dö. 

Ändå står våra ledare med händerna bakom ryggen och säger att detta är vårt, kom inte hit. Ändå bygger Europa murar kring sig, murar som gör att livlösa kroppar sköljs upp på våra stränder. Ändå frågar de inte "hej, vem är du, hur kan jag hjälpa" när de ser en människa i nöd, utan gömmer sig bakom snikenhet och egoism. 

Det gör våra ledare, våra ledare som representerar oss, dig och mig och oss alla. 

Jag frågar mig, hur kan man rättfärdiga detta passiva dödande? Hur kan man rättfärdiga att att konstgjorda gränser skall få avgöra liv och död? Hur kan man sätta en prislapp på ett liv? Hur kan man värdera sig själv högre än någon annan? Hur kan man glömma sin medmänsklighet och empati? 

Om 50 år kommer våra barnbarn att sitta på historielektionerna och läsa om den fruktansvärda människorättskrisen på 2010-talet. De kommer att läsa om vad som händer idag och vad de kommer att läsa bestäms precis nu. Precis nu avgörs på vilken sida av historien vi kommer att stå, om de kommer att betrakta oss som de goda eller onda.

För vi kan faktiskt välja. Till skillnad från de som flyr.  

Astrid

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver?
Jag tänkte för någon dag sen, att vad kommer det att skrivas om flyktingkrisen om kanske 50 år, sedan, en stöddig tonårsgeneration i skolorna som kommenterar det hela som vi holokausten: "Vi hade minsann aldrig låtit det hända". De kommer att säga att de hade gjort det annorlunda, och jag vill inte sitta där och vara den, som ja. Inte gjorde någonting. Bara lät det hända. Så det är dags att göra någonting, nu.
Satu04.09.15 kl. 21:08
Ja, jag blir förvånad över historielösheten i vårt samhälle. Man sitter och tänker "hur kunde det hända" och "hur kunde omvärlden blunda" när man läser om historiska händelser, men det som händer idag blundas det också för och alla verkar stå handfallna.
25.10.15 19:19
Fantastiskt inlägg!!!
Linnea20.09.15 kl. 23:55
Tack snälla :)
25.10.15 19:19

Astrid, 24 år, pluggar juridik och är bosatt i Åbo. Brinner för feminism, har åsikter om det mesta och tror på att en trivsam vardag skapar ett trivsamt liv. Det beskriver mig bakom bloggen ganska bra.

Vill någon kommentera kan ni klicka på inläggets rubrik och sedan knappa in önskad hälsning i kommentarsfältet.

Välkomna!

Senaste kommentarer

31.03, 08:07Hopplösheten av Mima
21.03, 21:21Feministlistan av ----
20.03, 00:04Listigt av Nanó
19.03, 01:09Listigt av julia