Vårlistan

Har våren börjat som du tänkt dig?

Precis som jag tänkt mig. Har fått allt klart inför examen och börjat praktiken. Trodde dock jag skulle avlida av nervositet under första veckorna men inträffade aldrig. 

Hur såg ditt liv ut förra våren? 

Knatade på med studierna, var sjukt trött pga HB 60 och kände mig rätt så misslyckad. Tvivlade mycket på mig själv. 

Hur hoppas du att våren blir i år? 

Festlig! Ska fira att jag blir ett kvarts sekel gammal och att jag ÄNTLIGEN blir rättsnotarie. 

Hur hoppas du ditt liv kommer att se ut nästa vår? 

Att jag vaknar upp och är snygg utan att behöva göra något för det. Och att jag fortfarande är singel. 

Vad är ditt vårplagg nummer ett? 

Min rosa kavaj! Har liksom hittat tillbaka till kärleken till kläder den här våren. 

Hur förändras musiken du lyssnar på under våren? 

Musiken jag lyssnar på är alltid densamma: mainstream. Om jag ens lyssnar på musik vill säga. 

Har du några särskilda vårprojekt på g?

Byta telefonabonnemang. Boka klipptid. Köpa en powerbank till min iPhone. 

Vad önskar du dig i vår? 

Att jag får träffa Carolines bebis och att jag plötsigt kommer på att det är roligt att motionera. 

Föredrar du våren eller hösten? 

Hösten är mitt nyår. På våren är jag mest trött. 

Vem/vad är din vårförälskelse? 

Jag kan inte kalla det förälskelse, det är mer som en långvarig kärlek: Marimekko. 

Tre saker som stoppar vårkänslorna.

Dimma, takatalvi och att inte hitta en snygg vårjacka. 

Har du redan några sommarplaner?

Ska tydligen klä mig i en pigdräkt i 1700-talsstil och mata får i augusti. Och vara lite ledig. 

Astrid

Publicerad 01.04.2016 kl. 21:08

Hopplösheten

Jag blir så fruktansvärt ledsen, varje gång jag förstår att alla inte är lika mycket värda. När jag förstår att vissa människor är oönskade, att vissa liv inte värderas lika högt som andras. Att en busschaufför kör förbi ett litet barn för att hen har fel färg på sin hud. Om jag blir så ledsen att hjärtat värker, hur ont gör det då inte i den som blir utsatt? 

Astrid

Publicerad 21.03.2016 kl. 20:30

Saker jag önskar att jag hade vetat som tonåring

Finns så mycket fin blogginspis under Ratatas inspirationsflik. Just ikväll tänkte jag ge lite goda råd åt mitt tonåriga jag. Varsågod Astrid 13-19 år. 

1. Man behöver inte ha svarta strumpor bara för att det står i Snabba cash att det är det enda som är classy enough. 

2. En dag kommer du att få duscha hur mycket och hur länge du vill utan att någon tycker att du slösar vatten eller står och piper något om att "det är min tur" på andra sidan dörren. 

3. Kaffe är gott. 

4. Internet kommer att bli sååå mycket bättre och sluta skriva töntiga Carpe Diem-citat på din Lunarstorm-sida. 

5. Köp upp ett lager Muminmuggar och sälj dyrt när du tio år senare vill resa, gå på massage och omge dig av Marimekko-prylar. 

Femman är jag mest ledsen över faktiskt. Skulle vara såå glassigt att helt enkelt kränga en mugg när jag vill ha nåt fint. 

Astrid

Publicerad 19.03.2016 kl. 21:43

Listigt

Älskar listor lika mycket som jag älskar Mina vänner-böcker, dvs MYCKET. Listan här stal jag från Jenna och modifierade helt enligt mina vilda lustar. 

HUR GAMMAL ÄR DU?

24 år, 10 månader och 14 dagar. När hände det?

HUR GAMMAL KÄNNER DU DIG?

Jag brukar säga 17, men jag vet inte. Ibland känner jag mig som en 25-åring, ibland som en 10-åring. Kanske sjutton är en bra kompromiss då? Med jämna mellanrum drar jag dock ifrån rejält och blir 65+.

VAR BOR DU?

I Vasa! Eller nej, officiellt bor jag fortfarande i Åbo, jobbar bara här i två månader. Bästa med Vasa: tvåspråkigheten och alla fina hus. Sämsta med Vasa: det mesta är stängt på söndagar (??????) och trafikljusen är världshistoriens långsammaste (det KAN inte vara jag som inbillar mig!?).

VAD HAR DU GJORT IDAG?

Jobbat, svettats i ett provrum, ätit läckerheter och sett ett avsnitt House of Cards. Och en massa annat förstås. Vem vill höra om hur jag bytte toapappersrulle?

ÄR DU BEROENDE AV NÅGONTING?

Att tvätta saker!! Tvättar i princip allt utom pengar.

NÄMN TRE SAKER MAN KANSKE INTE VET OM DIG?

1. Jag hatar meningar som börjar med en siffra skriven som en siffra. (Se mitt svar fråga ett.)

2. Jag vet inte hur man får ett @ på Mac, så varje gång jag behöver ett @ googlar jag ”snabel a” och kopierar från Wikipedia.

3. Jag tycker det är lite jobbigt att djur inte tar av sig skorna när de kommer innanför dörren.

VAR I VÄRLDEN SKULLE DU VILJA BEFINNA DIG JUST NU?

I ett hav av pengar.

VAD ÄR DU PÅ FÖR HUMÖR JUST NU?

Kissnödig.

VILKET ÄR DITT FAVORITGODIS?

Ögongodis. *blinkblink* Dvs Marimekkoskålar.

VILKEN ÄR DIN FAVORITAFFÄR?

Keltainen Ruusu i Helsingfors. Så mys! Nånej nånej, Marimekko såklart.

VILL DU GIFTA DIG?

Höll faktiskt en rant idag för min far om hur vanvettigt jag tycker det är att folk går och gifter sig till höger och vänster utan att alltid förstå de ekonomiska och juridiska konsekvenserna av det hela. Varför frågar man om ett par vill leva tillsammans i nöd och lust, men inte om de  är medvetna om och accepterar de ekonomiska och juridiska konsekvenserna av det? Äktenskapet är ju till sin natur ett avtal, och nej, jag har inget större behov av att ingå ett sådant avtal med någon. Sen brukar man ju ställa till med fest också, men det kan jag lika gärna göra när jag fyller 30 eller 40 eller 50 eller varför inte varje år. 

Skulle blogga lite snabbt sådär, men det tog liksom en och en halv timme?? Delvis pga att jag råkade klicka bort ett halvfärdigt inlägg, delvis pga att klockan är över åtta och mormorsrutan här såldes mkt sömning. 

Astrid

Publicerad 18.03.2016 kl. 22:08

Kvinnodagen med fördröjning

Facebookflödet fylls av rosor och tulpaner. Kastar en blick i kalendern för att kolla om det redan är den 14 februari. Nej visst, det är den 8 mars. 

Kvinnodagen instiftades för över hundra år sedan för att uppmärksamma förtrycket av kvinnor. Inte för att kvinnor skulle uppvaktas med blommor och presenter, få fotmassage eller whatever.

Att önska någon glad kvinnodag och ge en bukett tulpaner är lika knasigt som att säga "hoppas du har en trevlig dag till minne av förintelsens offer" och sträcka fram en ros. Eller som att gå till ett ålderdomshem och säga att idag är det världsdagen för våld och övergrepp mot äldre, så trevligt eller hur, här har du en ask choklad. Eller ringa på hos en kompis som rasifieras och glatt säga "glad avskaffande-av-all-rasdiskriminering-dag, hurra hurra". Eller.. Ja, ni fattar. 

Kvinnodagen är alltså inget man firar. Man firar födelsedagar, jul och eid al-fitr. Man firar inte att kvinnor misshandlas, mördas och våldtas av män. Man firar inte att kvinnor blir fattigpensionärer eller att män under sitt arbetsliv tjänar ihop till en Stockholmslägenhet mer än kvinnor. 

Man firar inte att kvinnor könsstympas. Inte heller att kvinnor får syra slängt i sitt ansikte för att de utövat sin självbestämmanderätt. Man firar inte att kvinnor inte har tillgång till abort eller preventivmedel, att kvinnor inte får bestämma om sina egna kroppar. 

Man firar inte att flickor inte kan gå till skolan för att de har mens, att flickor inte får utbilda sig eller att kvinnligt dominerade yrken är lågavlönade. Man firar inte att kvinnors och flickors kroppar objektifieras. 

Man firar inte att kvinnor på flykt utsätts för sexuella övergrepp. Man firar inte att rasiferade kvinnor utsätts för dubbelt förtryck. Man firar inte att kvinnor inte fritt får bestämma över sin klädsel, oavsett om det gäller att klä av sig eller på sig. 

Man firar inte att alla kvinnor inte får kalla sig kvinnor enligt socialt konstuerade normer. Man firar inte att kvinnor tar det största ansvaret för barn och hushåll, att nästan hundra procent av närståendevårdarna är kvinnor eller att kvinnor får ta ansvaret för både mäns och kvinnors reproduktion. 

Man firar inte fötryck. Man firar inte en dag som finns till för att uppmärksamma förtryck. 

Det är någon som tjänar på att kvinnodagen kommersialiseras. Det är någon som tjänar på att reklamskyltar förses med texten "naistenpäivä". Men det är definitivt inte kvinnorna. 

Astrid 

Publicerad 10.03.2016 kl. 19:58

Tranströmer kan slänga sig i väggen

När jag låg och vred mig i sängen inatt skrev jag ännu en dikt. Fick dessutom en snilleblixt: att trycka upp en diktbok som jag sedan kan pracka på alla i min närhet. Måste ändå fundera på saken eftersom det kan resultera i att jag aldrig mer blir bjuden på någons födelsedagsfest. Nåväl, till dikten: 

Jag stör mig på stickiga ylletröjor 
damm i solljus 
och jord i salladen 

Jag stör mig på smutsiga penaler, 
toaletter utan papperskorg 
och överfulla soppåsar 

Men mest av allt stör jag mig på uttrycket "bebis i magen" 
Det heter faktiskt livmoder

Astrid 

Publicerad 26.02.2016 kl. 10:28

Känslan av förälskelse - en kärleksdikt

Känslan av att se på dig 
av att betrakta fullkomligheten 
Du är den enda 
men ändå en i mängden 
Det är dig jag vill ha 
dig jag väljer 

Mina varma pulserande fingrar
mot din svalhet 
Mina spruckna vinterläppar 
mot prickar och ränder 
Jag vill ha något bestående 
en livslång kärlek 

Jag blir så lätt förälskad 
i saker 
Särskilt i Marimekkoskålar 

:'DDD

Astrid

Publicerad 24.02.2016 kl. 09:56

Antifeministisk logik

Kommentar: Vi goda män blir faktiskt sårade när feminister blablabla inte alla män blabla.

Senare i samma konversation: Män har en idiotgen som inte kvinnor har.

?????

Ser detta som en bekräftelse på att antifeminister faktiskt hör till den mindre intelligenta skaran.

Astrid 

Publicerad 21.02.2016 kl. 12:20

Strukturer och maktperspektiv

Jag blir så innerligt trött på den okunskap om feminism och patriarkala strukturer som seglar omkring i samhället. Och därför skriver jag, trots att jag inte tror att alla där ute är villiga att tänka om. Tidigare i veckan publicerades en insändare jag skrivit i HBL: 

"Innan man ger sig in i en diskussion om feminism bör man förstå två saker: maktanalys och skillnaden mellan individ och struktur. Annars kan det gå på tok, som det gör i Sofia Rappes insändare om feministisk retorik (HBL 7.2).

När man diskuterar kön diskuterar man inte individer. Man diskuterar strukturer. Att man säger att män våldtar innebär inte att man säger att alla män våldtar, man säger att det finns en struktur där i huvudsak män utövar sexuellt våld mot kvinnor. Det är inte ett individuellt problem att 120 skyddshem upprätthålls i Finland och att det enligt rekommendationen borde finnas 500 (HS 6.3.2015), det är ett strukturellt problem att kvinnor och barn måste fly från mäns våld.

Att dessa strukturer existerar gör naturligtvis inte alla män till rabiata våldsverkare, men det betyder att man i egenskap av man har en del i sexistiska strukturer och ett ansvar att motarbeta dem. Säger man emot om kompisen drar ett våldtäktsskämt? Kan man göra avkall på sina egna privilegier för att lyfta fram någon av det andra könet? Är man överhuvudtaget intresserad av att göra något för att omfördela den sociala, ekonomiska och politiska makten som män besitter?

På samma sätt har vi som är vita privilegierade västerlänningar en del i rasistiska strukturer och ett ansvar att motarbeta dessa.

Rappe föreslår att man ska byta ut ordet män mot invandrare i olika påståenden för att förstå hur förfärlig den feministiska retoriken är. Om man gör detta exempelvis i påståendet ”män begår största delen av alla våldsbrott”, vilket är sant, så blir det naturligtvis helknasigt att säga att ”invandrare begår största delen av alla våldsbrott” eftersom detta är ren lögn.

Dessutom är inte gruppen män och invandrare överhuvudtaget jämförbara. Dels för att män utgör halva befolkningen medan invandrare utgör några procent, dels för att män som grupp innehar en maktposition medan invandrare utsätts för strukturellt förtryck. Man kan alltså inte prata om män och invandrare på samma sätt.

Hur man diskuterar grupper får också olika konsekvenser för olika grupper. När man felaktigt påstår att invandrare skulle utgöra ett hot mot kvinnors rättigheter sätter extremister igång lynchmobbar och bränner ner flyktingförläggningar. Rasistiska tankegångar, fördomar och påhittade historier rotar sig hos allmänheten.

När feminister däremot sanningsenligt säger att män utgör det största hotet mot kvinnors liv och hälsa (tänk på skyddshemmen), och att kvinnor utsätts för strukturellt förtryck på arbetsmarknaden och i hemmen, så är det feministerna som blir mordhotade och allmänt bespottade.

Och det är det som är maktanalys."

Jag fick respons bland annat av en man som tyckte feminister är bittra leftovers som hatar allt vad traditionella män står för och som har för lite "estrogen". Som sig bör slängde han in en rasistisk kommentar också, bara för att få med allt man kan vänta sig av en kvinnohatande superrasse. Vad lustigt ändå, att det faktiskt finns de som tror att det mest förolämpande man kan säga åt en kvinna är att ingen man vill ha henne!? 

Turligt nog blev jag i det stora hela glatt överraskad av all positiv respons. Inget gör mig så glad och varm i själen som att se hur många vettiga, kloka och godhjärtade människor det finns där ute. Kram på er! 

Astrid 

Publicerad 20.02.2016 kl. 22:09

CRAP

Idag spenderade jag en timme på Tammerfors tågstation. Betalade 1€ för att komma in på WC:n och det var tveklöst den SKITigaste toalett jag sett. Sände en tanke till den som ska städa upp SKITEN och funderade på vem det kan tänkas vara. 

En kvalificerad gissning är att det är en invandrarkvinna som måste försörja sin familj och inte har något annat alternativ än att slita ut kroppen genom att städa upp andras SKIT. Hon som sedan får höra på bussen att hon ska åka hem, att hon tar "våra" jobb, inte ska leva på socialbidrag och inte får ha finare barnvagn än en "kantasuomalainen". 

Nej, jag kan inte veta vem som städar där, jag bara gissar. I vilket fall som helst är det fråga om en dåligt betald människa som många låter bli att hälsa på, och som många ser ner på och föraktar (åtminstone i smyg). Så här är en shoutout till alla städare där ute: TACK för att ni ser till att våra trapphus är rena, toaletterna fräscha och skolorna dammfria. 

Och mitt toalettbesök då? Jag gick till VR:s biljettdisk, förklarade att jag inte tänkte kissa i andras skit och fick gå på handikapptoaletten istället. Jag kan ju välja. 

Astrid 

Publicerad 29.01.2016 kl. 18:40

Feministlistan

Efter dagens fantastiska bloggbrunch med en bunt härliga ratataiter känner jag en så sprittande blogglust att tentläsningen får ge vika. Dock har jag inte en färdigt uttänkt text i huvudet, så jag ger er min version av feministlistan. *Alla jublar* 

Det här är feminism för mig…

FRIHET, eller snarare strävan efter frihet. Frihet att välja vem man vill vara och vad man vill göra utan att begränsas av trånga könsstereotypa roller. Ekonomisk frihet för att kvinnor ska kunna säga fuck you och lämna en destruktiv relation. Kroppslig frihet där kvinnokroppen är frikopplad från skönhetsideal, skam och tabun. Men feminism innebär också en strävan efter frihet för rasifierade, arbetar- och underklassen, hbtq-personer, funktionshindrade och andra grupper som utsätts för förtryck. 

Det här är feminism inte för mig…

Att skambelägga andra kvinnor för deras val. Alla gör vi val som tjänar patriarkatet, men låt oss inte vända oss mot varandra för det. Eftersom feminismen ska vara en strävan efter frihet ska du få strippa, vara hemmamamma, baka bullar, göra ett boobjob eller vad som helst annat utan att kedjas fast vid en offentlig skampåle. 

Jag började kalla mig feminist när jag var…

Tror jag var femton eller sexton när jag fick ett ord för det jag gick och tänkte. Läste "Under det rosa täcket" av Nina Björk och var helt såld. 

Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…

Ungefär lika mycket som jag tänkte om socialism, kapitalism, nationalism eller keynesianism innan jag visste vad det var. Dvs det var bara ett neutralt begrepp som ännu inte tillhörde min värld. 

De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…

INTE ALLA MÄN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (Är det ens ett argument alltså?) 
Kvinnor VILL faktiskt stanna hemma med barnen, bli fattigpensionärer och bo med sin våldsamma man resten av livet. 
Kvinnor slår faktiskt också män!!!!!!! (Varför kommer detta alltid upp när man pratar om män som slår kvinnor, men aldrig som en spontan problemställning? Hmmmmm....) 
Kvinnor VÄLJER fel. Så allt är kvinnornas fel. För de har valt. (För så funkar världen, mvh en vuxen människa med ett barns logik.) 
Osv... Osv... Osv...

Det svåraste med att vara feminist tycker jag är…

Att man förstår hur många rövhattar det finns där ute. Och att man är jävligt förbannad jämt! (Det senare ej så jobbigt faktiskt.) 

Här är en lista på fem av mina främsta feministiska förebilder... 

Lady Dahmer, Nina Björk, Chimamanda Ngozi Adichie, Hej Blekk, Gudrun Schyman och en massa andra ascoola kvinnor som jag blir alldeles salig av att läsa om och lyssna på. Ingen rangordning. 

Den viktigaste feministiska frågan för mig är…

Våld mot kvinnor i form av misshandel, våldtäkt, sexuella trakasserier och den handel som pågår med kvinnors och flickors kroppar varje dag, överallt. Jag läste boken "Gömda" när jag var fjorton år och sedan dess har den frågan varit min hjärtefråga. Det är det som driver mig i mitt feministiska engagemang och får mig att bli så helvetes jävla förbannad. 

Så syns feminismen i min vardag...

Jag har kylskåpsmagnet med ett citat av Karin Boye. "Gud skapade mannen före kvinnan. Det är som när jag skriver. Först gör jag en kladd." står det. I övrigt diskuterar jag ivrigt feminism med mina vänner, tar hela tiden aktivt ställning, läser på och tar del av nya feministiska perspektiv, delar artiklar, skriver och försöker bygga ett systraskap genom att peppa andra kvinnor för att de ska förstå sitt värde. 

Här är tre skitbra boktips som på ett eller annat sätt handlar om feminism... 

"Under det rosa täcket" av Nina Björk för en grundlektion i vad feminism är, "Lyckliga i alla sina dar" av samma Nina och "Americanah" av Chimamanda Ngozi Adichie för att få en rasifierad kvinnas perspektiv på tillvaron. Sen måste jag också rekommendera "Meningen med hela skiten" av Nina Åkestam eftersom den, förhoppningsvis, kan hindra kvinnor från att bränna ut sig. 

That's it! Puss&kram. 

Astrid

Publicerad 24.01.2016 kl. 22:49

#prayforourworld

Flödet fylls av profilbilder i trikolorens färger. Av fredssymboler och eiffeltorn. Flödet fylls av sorg och oro över vad som har hänt. 

Det är fint tycker jag, att det bildas en gemenskap kring det fruktansvärda. Många kloka ord och tankar kryper fram och får tummen upp. Ändå känner jag ett motstånd. 

Det är väldigt, väldigt mänskligt att det som är nära känns mest verkligt. Det som kommer nära geografiskt kryper också nära ens innersta, rör upp känslor som det avlägsna håller stågna. Samtidigt borde all mänsklig tragedi stå oss nära, eftersom det är fråga om just mänskliga tragedier som alltid framkallas sorg och saknad oberoende av var i världen det sker. 

Därför undrar jag, varför finns inga syriska flaggor i mitt flöde? Varför flaggar ingen för dem som brutalt mördats i Libanon, Afghanistan och Irak? Varför kallas människor från Somalia välfärdsflyktingar trots att de hela tiden fruktar för terrordåd likt det i Paris? Varför tar vi oss inte ens tiden att läsa alla artiklar om människorna som godtyckligt dödas i andra delar av världen, än mindre tända ett ljus för liven som släckts? Varför tror vi oss vara försvarare av människovärdet och människolivet, när vi gång på gång visar att allas liv inte är lika mycket värda? 

Min avsikt är inte att förminska händelserna i Paris, men jag frågar mig varför vi väljer att förminska andras olycka, andras fruktan, andras människovärde. 

Jag känner också ett motstånd när jag ser hur människor med onda avsikter använder terrordåden i Paris för att sprida sitt eget hat. Det gör mig rädd om något. Jag får ont i magen när jag ser hur IS och de som flytt IS blandas ihop, när jag ser islamofobin sprida sig som en löpeld. 

Det är hatet som är fienden. Hatet drev Breivik i Norge, mannen i Trollhättan och terroristerna i Paris. Vem man hatar och vad man hatar kan se olika ut, men hatet är gemensamt för dem alla. 

Jag har alltid tagit freden och tryggheten för given. Efter det senaste årets attacker mot flyktingförläggningar, efter rasistiska hatbrott och efter terrordåden i Paris har jag börjat ifrågasätta tanken. Vem är säker längre

#prayforourworld

Astrid

Publicerad 15.11.2015 kl. 13:34

Välgörenhet och välfärd

Barnen med de stora ögonen och utmärglade kropparna. Den sönderslagna kvinnan som flyr sitt hem med ett barn i var hand. Kroppar som drabbats bröstcancer. Den unga människan som lever för nästa rus. Mannen på gatan som har samlat sitt liv i en plastpåse. Den berusade kvinnan som springer ut på gatan mitt framför alla bilar. De cancersjuka barnen. Tonåringarna som stänger in sig i parallella världar. Människor i båtar på medelhavet.

I ett välgörenhetssamhälle är de alla konkurrenter. Vem får flest hjärtan att blöda, vem är det mest synd om? Vem har själv orsakat sitt öde och förverkat sin rätt till medkänsla? Vilken misär orkar människor se innan de blundar för verkligheten och sluter sig i sin bubbla?

Jag tror inte på att individen kan göra det som är bäst för kollektivet. Jag tror inte på människors förmåga att inte bara tänka utan också agera. Jag tror inte att enskilda människor kan kanalisera sina insatser så att resurserna fördelas i proportion till behov och jag tror inte ens att alla människor är goda.

Och det är därför jag vill ha ett välfärdssamhälle. Jag vill hellre ha strukturer som upprätthåller en välfärd för alla än välgörenhet som riktas till några utvalda få. Jag vill hellre ha ett system som styrs av klara regler än godtyckliga insatser som är beroende av enskilda människors förmåga till empati. Jag vill inte leva i ett samhälle där någon människas utsatthet blir ett verktyg för någons självgodhet.

Astrid

Publicerad 25.10.2015 kl. 19:13

Historien skrivs i detta nu

Den unga tjejen sitter någonstans på en grekisk ö och väntar på mat och vatten från någon lokal hjälporganisation. Hon ser ut att vara i min ålder.
"Det finns ingenting i Damaskus nu. Allt är bombat. Allt." 

Jag sitter vid mitt skrivbord i min trivsamma lägenhet. Solen lyser in genom fönstret och jag har nyss ätit frukost. Jag njuter av stillheten och lugnet, snart ska jag fortsätta plugga. 

Den enda skillnaden mellan oss är att hon föddes i Syrien och jag i Finland. Den enda skillnaden mellan oss är att jag föddes i rätt tid, på rätt plats. Den enda skillnaden mellan oss är att jag drog den vinnande lotten, av ren slumpmässighet och tur.  

Jag har inte gjort något för att förtjäna min trygghet. Hon har inte gjort något för att förtjäna sin olycka. Hon kunde vara jag och jag kunde vara hon, förstår ni, det är inte som att du och jag och vi alla skulle ha rätt att välja att du och du och du får leva, du och du och du ska dö. 

Ändå står våra ledare med händerna bakom ryggen och säger att detta är vårt, kom inte hit. Ändå bygger Europa murar kring sig, murar som gör att livlösa kroppar sköljs upp på våra stränder. Ändå frågar de inte "hej, vem är du, hur kan jag hjälpa" när de ser en människa i nöd, utan gömmer sig bakom snikenhet och egoism. 

Det gör våra ledare, våra ledare som representerar oss, dig och mig och oss alla. 

Jag frågar mig, hur kan man rättfärdiga detta passiva dödande? Hur kan man rättfärdiga att att konstgjorda gränser skall få avgöra liv och död? Hur kan man sätta en prislapp på ett liv? Hur kan man värdera sig själv högre än någon annan? Hur kan man glömma sin medmänsklighet och empati? 

Om 50 år kommer våra barnbarn att sitta på historielektionerna och läsa om den fruktansvärda människorättskrisen på 2010-talet. De kommer att läsa om vad som händer idag och vad de kommer att läsa bestäms precis nu. Precis nu avgörs på vilken sida av historien vi kommer att stå, om de kommer att betrakta oss som de goda eller onda.

För vi kan faktiskt välja. Till skillnad från de som flyr.  

Astrid

Publicerad 04.09.2015 kl. 10:40

En sak:

Älskar kvinnor som inte "klär sig efter sin kropp" utan har på sig vad fan dom vill. 

Astrid

Publicerad 08.07.2015 kl. 12:32

Astrid, 24 år, pluggar juridik och är bosatt i Åbo. Brinner för feminism, har åsikter om det mesta och tror på att en trivsam vardag skapar ett trivsamt liv. Det beskriver mig bakom bloggen ganska bra.

Vill någon kommentera kan ni klicka på inläggets rubrik och sedan knappa in önskad hälsning i kommentarsfältet.

Välkomna!

Senaste kommentarer

31.03, 08:07Hopplösheten av Mima
21.03, 21:21Feministlistan av ----
20.03, 00:04Listigt av Nanó
19.03, 01:09Listigt av julia